En färgad man, ensam i en kyrka, överväldigas av synen av en massiv svart kuk. Han kan inte motstå lusten att dyrka den, smeker den med vördnad. Hans hand rör sig upp och ner och njuter av varje ögonblick med denna stora svarta kuk.
I en kyrkas helgedom avslöjar en färgad man ett kolossalt ebenholtsskaft, ett monument över hans manlighet. Altaret blir hans scen, predikstolen hans piedestal. Han predikar inte predikningar här, utan dyrkan av hans formidabla lem. Hans händer stryker rutinerat omkretsen, hans läppar retar huvudet, skapar en berusande rytm som ekar genom de tomma bänkarna. Hans soloprestation är ett bevis på hans hängivenhet, en hyllning till kraften och lockelsen i hans imponerande begåvning. Varje rörelse är en psalm, varje flämtning en bön, varje stön ett beröm. Synen av hans hand som rör sig upp och ner längs det massiva skaftet är ett skådespel som skulle få även de heligaste männen att rodna. Detta är inte bara en man som njuter, utan en hyllning av skönheten och styrkan i hans svarta kuk, en predikan i köttsligt begärets språk.